Uppe före tuppen som vanligt för att smita ut ur campingen. Vi lyckades, men eftersom vi redan befann oss i dagens resmål så fick vi vänta på att tureinfot skulle öppna kl 8. Där fick vi veta att parken som vi var i (Kings Canyon/Sequoia NP) innehöll världens största träd (volym).
Frukost resturangen som vi hade spanat in öppnade inte förrän kl 9 så vi tog en kvick biltur ner till världens näst största träd (General Grant Tree). Som väntat var det ganska stort, men bara ganska. När vi väl hade stängt våra förvånade gap blev det dags att öppna dem igen, för nu var det frulle som väntade. Passande nog hade detta trevliga lilla hak även Wi-fi uppkoppling, så det blev litta uppladdning av blogg och bilder i morse. Efter frukosten satte vi oss i bilen och körde längst in i Kings Canyon. Ja , på vägen träffade vi massa hjortar som Hansson jagade efter med kameran. Ful som han är fick han dem att fly som gnuerna i lejon kungen.
Vi kollade också in puliga vattenfall (Roaring River Falls och Grizzly Falls). Filip klättrade runt på forsarnas stenar och spelade Allan då den inte så atletiske Gustaf inte klarade av samma bedrifter (för korta ben). Tog massa bilder och blev väldigt sugna på att bada.
När man smiter från campingar hinner man ju inte duscha, så det löste vi genom att bada näck i dalens stora fors. Kallt som faen var det, men rena blev vi. Dagens nästa mål var Sequoia National park som hänger ihop med Kings Canyon, där väntade det stora trädet (General Sherman Tree).
Det är svårt att beskriva hur verkligt stora dessa Sequoiaträd är så vi låter bilderna tala för sig själva. På väg 198 mot highway 99 stannade vi också vid Moro Rock, en fantastisk utsiktplats högt högt upp på berget. Vi pentade sedan hårt med vår Cheva, först mot Bakersfield, sedan på väg 58 mot Mojave. Där tog vi av norrut på väg 14 mot Death Valley National Park. Miljön här var minst sagt torr! Total öken med endast små gräshögar och kaktusar växande lite här och var. Vägarna var till en början spikraka och bilar syntes inte till någonstans. Det hade blivit mörkt och det var i allra högsta grad läge att söka upp en sovplats för natten. Vägen tycktes dock aldrig ta slut och inte heller ledde den till ngt annat än ytterliggare mörker. Efter ett par timmars körning upp för bergen körde vi dock in i Death Valley, där vi hittade en dammig gammal camping vid 22.30-tiden. Dags för en öl!
Uppe före tuppen som vanligt för att smita ut ur campingen. Vi lyckades, men eftersom vi redan befann oss i dagens resmål så fick vi vänta på att tureinfot skulle öppna kl 8. Där fick vi veta att parken som vi var i (Kings Canyon/Sequoia NP) innehöll världens största träd (volym). 
Frukost resturangen som vi hade spanat in öppnade inte förrän kl 9 så vi tog en kvick biltur ner till världens näst största träd (General Grant Tree). Som väntat var det ganska stort, men bara ganska. När vi väl hade stängt våra förvånade gap blev det dags att öppna dem igen, för nu var det frulle som väntade. Passande nog hade detta trevliga lilla hak även Wi-fi uppkoppling, så det blev litta uppladdning av blogg och bilder i morse. Efter frukosten satte vi oss i bilen och körde längst in i Kings Canyon. Ja , på vägen träffade vi massa hjortar som Hansson jagade efter med kameran. Ful som han är fick han dem att fly som gnuerna i lejon kungen. 
Vi kollade också in puliga vattenfall (Roaring River Falls och Grizzly Falls). Filip klättrade runt på forsarnas stenar och spelade Allan då den inte så atletiske Gustaf inte klarade av samma bedrifter (för korta ben). Tog massa bilder och blev väldigt sugna på att bada. 
När man smiter från campingar hinner man ju inte duscha, så det löste vi genom att bada näck i dalens stora fors. Kallt som faen var det, men rena blev vi. Dagens nästa mål var Sequoia National park som hänger ihop med Kings Canyon, där väntade det stora trädet (General Sherman Tree). 
Det är svårt att beskriva hur verkligt stora dessa Sequoiaträd är så vi låter bilderna tala för sig själva. På väg 198 mot highway 99 stannade vi också vid Moro Rock, en fantastisk utsiktplats högt högt upp på berget. Vi pentade sedan hårt med vår Cheva, först mot Bakersfield, sedan på väg 58 mot Mojave. Där tog vi av norrut på väg 14 mot Death Valley National Park. Miljön här var minst sagt torr! Total öken med endast små gräshögar och kaktusar växande lite här och var. Vägarna var till en början spikraka och bilar syntes inte till någonstans. Det hade blivit mörkt och det var i allra högsta grad läge att söka upp en sovplats för natten. Vägen tycktes dock aldrig ta slut och inte heller ledde den till ngt annat än ytterliggare mörker. Efter ett par timmars körning upp för bergen körde vi dock in i Death Valley, där vi hittade en dammig gammal camping vid 22.30-tiden. Dags för en öl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar